HÄLSA


SKRÄPMEDICIN TILL ÄLDRE

Socialstyrelsen har nyligen kommit ut med en rapport som visar att äldre som behandlas med psykofarmaka mycket lättare drabbas av fallolyckor med höft och benbrott, mag-tarmblödningar – och har mer än dubbelt så hög dödlighet. I vissa fall tycks pillren ersätta föda. Men vad GÖR Socialstyrelsen åt det, förutom rapporterar?

 

I alla tider har Socialstyrelsen gjort undersökningar av åldringsvården och så gott som alltid kommit till samma slutsats: äldre får för mycket psykofarmaka. En undersökning i Jönköpings län redan i början på 1970-talet visade följande:

 

Av 1720 undersökta pensionärer var det bara 137 (8 %) som inte intog någon som helst medicin. Den största delen mediciner var för s.k. psykiska besvär. Även om läkarna visade viss återhållsamhet med utskrivandet av mediciner mot kroppssjukdomar så var det snarare tvärtom ifråga om medel som påverkar de psykiska funktionerna. 30 procent av de lugnande och sövande medlen delades dessutom ut på morgonen. Forskarna från Institutet för gerontologi i Göteborg och Jönköping noterade följande:

”Konsumtionen av sedativa [lugnande], hypnotiska [sömnmedel], psykolytiska [spänningslindrande] och antidepressiva medel är här så enorm att den för vissa individer synes ersätta föda.”

 

En undersökning i Göteborg 1998 visade att 90 procent av alla åldringar fick någon form av psykofarmaka som antingen framkallar eller förvärrar senil demens. Av 107 senildementa var det bara nio som inte fick psykofarmaka. En föreståndare för ett hem för äldre berättar följande om hur de äldre reagerade på psykdrogerna de fick: ”Ofta var de så borta under måltiderna att de låg med huvudet i potatismoset.”

 

År 2006 fick 50 020 gamla i Sverige, 75 år och över, antipsykotiska medel (nya medel, som Zyprexa, Risperdal och Seroquel, eller gamla medel, som Haldol) - 34 118 av dem var kvinnor. Det motsvarar otroliga 6 procent av befolkningen 75 år och över. Starkt toxiska droger som lägger dem i en tidigare grav – efter att ha gjort dem dementa så att de inte kan klaga.

 

Ändå har nerdrogningen fortsatt i samma skrämmande takt, med sporadiska undantag på initiativ av enskilda läkare/individer. I Jönköping tycks det dock inte finnas några undantag. Expressen rapporterar (2008-04-03) med rubriken: ”Många gamla på äldreboende medicinförgiftas”. Det var landstingets revisorer i Jönköpings län som lät undersöka hur mycket mediciner de gamla fick. Slutresultatet lät ungefär som vid undersökningen år 1970. ”Det är helt otroligt och många blir medicinförgiftade”, utbrast Doris Johansson, revisorernas ordförande. Den som toppade listan bland 17 åldringsboende fick 28 mediciner. 28 åldringar fick mer än 15 mediciner per dag.

 

DN hade som rubrik september 2008: ”Sveriges största medicinskandal” och politiker och myndigheter är återigen bekymrade.

 

Därefter har vi med skrämmande regelbundenhet läst om nerdrogade åldringar.

 

Det finns dock ett fåtal men lysande undantag, och vi har rapporterat om ett av dem där psykofarmaka bannlysts (se länk nedan). I stort sett är det dock samma nerdrogande med narkotikaklassade preparat, eller livsfarliga antipsykotika, vilka tycks vara det första alternativet.

 

Våra äldre har minst av allt rätt att begära att de skall få njuta av ålderdomen, trygga i förvissningen om att inte bli bortförda från sina hem, separerade från sin nära och kära, för att spärras in under fängelseliknande förhållanden, för att därefter bli nerdrogade och/eller elchockade till oigenkännlighet. De behöver stimulans, aktiviteter och medicinsk (icke-psykiatrisk) vård. Att göra dem inaktiva och glömska genom starka personlighetsförändrande droger som har fruktansvärda och livshotande biverkningar, och definitivt är demensframkallande, är ett oförlåtligt övergrepp på den generation som skapat vår generation.

 

Sverige lägger ner mest pengar i världen på åldringsvården (3,6% av BNP) år 2008, men man undrar vad de pengarna används till. Åldringsvården är en mjölkkossa för läkemedelsindustrin och psykiatrin. Behandling med en enda antipsykotika kan kosta skattebetalarna 15 000 kronor per person och år, vilket naturligtvis är den drivande kraften. Lobbyister, gamla ledamöter, springer omkring i Riksdag och lugnar bekymrade politiker.

 

Antipsykotika, som definitivt inte botar någonting, dämpar ner livsgnistan fram till döden inträffar, vilket den gör dubbelt så fort, jämfört med dem som inte får det.

 

De äldre bekymrar sig för att bli äldre, de oroar sig för döden, för sina anhöriga och sin egen hälsa. Det handlar om en kamp om liv och död. Att bli sittande i en rullstol på ett vårdhem utan stimulans kan göra vem som helst deprimerad. Att på det få en diagnos och förlamande psykdroger är inget annat kemisk eutanasi.

 

För den som vill och orkar läsa en inträngande och stark historia, en dagbok, av en dotter till en mamma som förlorade sin man och blev nerdrogad med kraftig psykofarmaka.

http://www.kebi.se/k.berminge/mamma1.html

 

Socialstyrelsen säger sig komma ut med en vägledning till hösten, men det har vi hört så många gånger förut att det börjar likna parodi.

 

År 2008 skrev vi till riksdag, politiker och berörda myndigheter med vissa krav, de håller än, eftersom absolut inget har gjorts:

 

Att Läkemedelsverket drar tillbaka godkännandet för äldre av det antipsykotiska medlet Risperdal, som psykiatriker Lars-Magnus Gunne i media erkänt tillkommit på falska grunder.

Att Läkemedelsverket i en stort upplagd kampanj, med brev till läkare och anslag i Läkartidningen, gör det känt att antipsykotika inte ska skrivas ut till dementa.

Att Socialstyrelsen i en stort upplagd kampanj, med brev till läkare och annonser i Läkartidningen, gör det känt att utskrivning av antipsykotika till dementa (annat än i nertrappningsdoser) strider mot "vetenskap och beprövad erfarenhet", och att läkare som trots vetskap om detta fortsätter skriva ut medlen riskerar att få sin licens indragen.

Att Socialstyrelsen i samma informationskampanj gör det känt hur läkare och vårdpersonal får de gamla som nu står på antipsykotika, att på ett säkert sätt avsluta "medicineringen", med minsta möjliga utsättningsproblem.

Att Socialstyrelsen i samma informationskampanj uppmanar anhöriga att anmäla fortsatt nerdrogning av dementa med antipsykotika till Socialstyrelsen och till polismyndigheten (tillämplig brottsrubricering är misshandel eller grov misshandel).

Att regeringen tillsätter en kriskommission med uppdraget att se till att denna nationella katastrof - för det är precis vad det är fråga om - är hanterad inom ett halvår.

Låt oss i framtiden slippa "nyheterna" om att gamla drogas ner, och låt oss i stället läsa om att denna ”medicinska skandal” är hanterad och att gamla nu tas om hand på ett människovärdigt sätt. Ge de gamla ordentligt med bra näring och stimulans så vi får en värdig åldringsvård.

 

Låt oss slippa de återkommande berättelserna om maktlösa anhöriga som förtvivlat tvingas se sina gamla släktingar drabbas av alla de kända skadorna från de psykiatriska drogerna, och låt oss i stället få läsa om nöjda anhöriga som sett sina gamla släktingar leva upp igen, i en miljö fri från kemiska övergrepp. Det finns få men lysande exempel på sådana miljöer.